johannacarina

 

Finlands ekonomi (liksom många andra länders) är inte den bästa och faktum är att någonting måste göras. Regeringen och deras arbetsgrupper har under de senaste dagarna försökt ta fram en reformationsplan som skall rädda vår ekonomi och sent i går kväll offentliggjordes planerna.

 

Om man i ett vanligt hushåll märker att pengarna inte räcker till så sparar man. Man förändrar sina utgifter och skär kanske bort det man minst behöver. I ett sådant läge som Finland nu befinner sig i anser jag att varje medborgare måste förstå att vi kanske inte kan få allt det vi fått hittills.

 

Som ung och nästan nyutexaminerad är det kanske enklast för mig att ta ställning till studiestödet och de förändringar i läroplikt, de ungas plats på arbetsmarknaden och så vidare som finns med på listan. Vad gäller studiestödet kan jag mycket väl acceptera att studiestödstiden förortas men att summan som utbetalas varje månad höjs för att få ut de studerande på arbetsmarknaden snabbare. Det jag frågar mig är dock huruvida detta är upp till den studerande eller själva läroinrättningen? Om studierna är planerade för låt oss säga 3,5 år kanske det inte är möjligt att slutföra dem på 2 år av den enkla orsaken att kurser krockar och gör det omöjligt för den studerande att närvara när så krävs.

 

Sedan undrar jag också om inte en höjning av gränsen för vad en studerande får tjäna utan att förlora rätten till studiestödet vore på sin plats? Studiestödet (och bostadstillägget..) är egentligen den enda "säkra" inkomstkällan en studerande har och utgör en trygghet för den studerande. De gånger det ges möjlighet att arbeta borde ses som en positiv sak (den studerande får ut en fot i arbetslivet = regeringens mål, staten får skatt osv) och den studerande borde inte bestraffas. (Samma sak gäller även de arbetslösa och deras möjligheter att göra kortare "arbeten" men ändå ha rätt att lyfta stöd. Något som fanns med i regeringens plan.)

 

Det är viktigt att få ut de unga i arbetslivet, det är viktigt att de "inte lämnar hemma" både av ekonomiska skäl och för den ungas egna välbefinnande.

I vår stad renoveras centrum och man bygger ett kulturhus/hotell/restaurang/utrymme för företagare. Hela projektet andas modernitet och framåtanda.

 

Modernitet var ordet ja. Denna modernitet krashar dock nästan genast när krögaren häromveckan gick ut med hotellets namn: Hotel Red and Green.

 

Jag kommer osökt att tänka på julafton: gröna granar, mistlar och pynt. Röda tomtar, julgranskulor och rödbetssallad (ja, jag förknippar rödbetssallad med julen). Sedan tänker jag på the Muppets julskiva från 2006, A Red and Green Christmas (ja, jag lyssnar på sådant.) Jag tänker också på gamla neonskyltar och färgblindhet. Och på de röda och gröna husen i spelet Monopol, först bygger man små gröna stugor för att sedan etablera ett rött hotell. Sedan tänker jag på den äldre befolknigen som kanske inte anser två färger stavade på ett annat språk kännetecknar Närpes (och kanske inte heller den yngre). Vad jag ville komma till är att namnet Hotel Red and Green inte alls får mig att associera till ett modernt hotell anno 2014 beläget i den beträfligt underbara staden Närpes. Och eftersom jag ju på förhand vet att det är ett hotell som avses undrar jag vilka paralleller andra drar då de hör namnet men inte har samma bakgrundsinformation som mig.

 

Kulturhuset är ju något som har planerats förr och önskats i många år och är också något som vi alla ska ta del av framöver och därför borde vårt inflytande spela roll. Faktum är att vi kommer att få ett nytt kulturhus och ett nytt hotell och en ny restaurang, det förtäljer gropen som nu finns i centrum. Men vi borde kanske hjälpa drivkrafterna bakom det hela med namnförslag: Närpes Stadshotell (som många redan nämnt), är enligt mig redan bättre. Vad föreslår du? Jag är säker på att moderna och lämpliga förslag från oss närpesbor tas emot med tacksamhet, vad är inte bättre än lite hjälp från lokala förmågor som känner vår stad? 

 

 

Så är den åter här. Det magiska datumet. 20 augusti. Det är den här dagen som avgränsar jägarens år. Det är den här dagen som delar verkligheten i jaktsäsong och tiden efter/före jaktsäsongen. Som liten jägare i en jagande familj vad denna dag alltid självklar; vakna tidigt, packa matsäck och utrustning, anlända till den utvalda platsen (som utsetts långt på förhand), ställa upp bulvanerna och skapa ett perfekt gömställe och slutligen invänta 12-slaget; startskottet för säsongen. (Måste påpeka att denna väntan kunde bli upptill 6 timmar lång.) Och detta vet ni, är något man aldrig, aldrig glömmer om man fått uppleva det, oavsett om fångsten blev frisk luft eller riktiga fåglar.

 

Och just därför värker det lite i mitt jägar-hjärta eftersom jag inte alls kommer att befinna mig i närheten av någon åker eller något dike, eller någon strand eller ens någon skog idag. (Jobbet kom emellan.) Dock innebär detta att det nu är dags för Taxarna T att inleda träningssäsongen. Äntligen säger jag bara! Höst, färger, frisk luft, skogen, lugnet, hundskallet, kaffe och "skogsmjölk" och all den spänning detta innebär.

 

 

Idag drog höstens politiska verksamhet igång på riktigt med ett inledande Svensk Ungdoms kretsstyrelsemöte. Och Svensk Ungdom är då Svenska folkpartiets ungdomsorganisation, förkortas SU. Fast snart heter det någonting annat eftersom någon tycker att namnet behöver bytas/förnyas. SU bevakar de ungas intressen i Finland och arbetar främst för de unga. Hösten inleddes mjukt med att planera just den samma, alltså höstens verksamhet.

 

Jag fick också en väldigt konstig känsla när jag gick på Vasas gator efter mötet och kände att jag gärna kunde ha en egen lägenhet i just den staden. (De som känner mig förstår nu varför det är så jättekonstigt.) De gamla husen, människorna på uteserveringarna som firar att det är tisdag, den svala luften, närheten till havet och känslan av att vara anonym i en lite större stad lockade i ca tre sekunder före jag konstaterade att det ändå är bäst när ens grannar inte finns 20 centimeter bort och det enda träd som existerar i ens närhet är granen vid juletid. Så slutligen bilade jag glad och lycklig hem till Pörtom och tog med hundarna på en kvällspromenad!