johannacarina

 

Har alltid saknat en sänggavel i sovrummet men inte riktigt gillat de jag övervägt köpa dels för att de är dyra för en fattig sjuksköterska och dels för att de är opersonliga. En gång övervägde jag att göra en egen av en skiva, stoppning och tyg (som en av mina vänner gjort på ett jättesnyggt sätt) men jag kunde inte bestämma vilket tyg jag skulle välja. Slutligen bestämde jag mig för att trycka upp en bild i största möjliga storlek och lägga upp. Att det blev en bil var helt och hållet mitt beslut, tro inget annat, men jag tror fler i hushållet håller med om att motivet var väl valt.

 

Måste också tillägga att bilden är tryckt på aluminium, det gör alltså inget som man slår lite på den i sömnen.

 

Ännu en helg är förbi och även denna gång var det frågan om en ledig sådan. Sorgligt nog ser jag inga fler lediga helger i kikaren då jag spanar på framtiden så resten av sommaren kommer nog att bestå av en hel del kaffekoppar eftersom jag inte lärt mig det där med att vila mellan arbetspassen och alla fester/evenemang/grillkvällar. I can sleep when I'm dead, eller hur var det nu igen?

 

Nåja, tillbaka till denna helg: Eftersom typ alla mina vänner, alla som jag känner är på resande (läs: supande) fot denna helg blev det en relativt lugn helg. Fredagen färdades vi i Impala hela vägen till Gottböle där det bjöds på vin, glass, kaffe, hallon och kolasås. I den ordningen. Drack det bästa vinet jag någonsin druckit men minns givetvis inte längre vad det hette, rosé var det åtminstone. Lördag färdades vi på en cykel med punktering hela 2 kilometer för att bli bjudna på utmärkt god grillmat som sköljdes ner med ett ypperligt vitt vin. Mycket vin alltså. Och många onyttiga måltider, vilket det blir en ändring på imorgon!

 

Och den nedre bilden gjorde jag i lördags.

 

 

För en treskiftesarbetandesjukskötare är den lediga helgen något sällsynt och efterlängtat. Denna helg var det min tur att kasta upp fötterna på soffbordet och knäppa en kall i fredags för att fira min lediga helg. Men jag tycker det börjar bli lite som med jul, midsommar, nyår och alla andra efterlängtade helger: överskattat. Kanske är det så att man samtidigt som man konstaterar att man är ledig också konstaterar att nu borde jag sova två dagar i sträck, aldrig har jag varit så trött och omotiverad att göra något som när jag är ledig.

 

Nåja, det blev väl ett och annat glas igår ändå. Och ett besök till Grånne där det faktist var kul att vara. Bra att någon ordnar något nytt!

 

 

 

Inga ursäkter, men mitt liv är helt enkelt alltför roligt för att jag skulle ha tid att skriva blogginlägg, eller något. Dock känner jag mellan varven att jag har något konstigt behov av att ha en blogg, få ladda upp någon bild och skriva lite om mina äventyr. Nu just har jag ett sånt varv; idag gjorde jag nämligen någonting nytt! Ni vet den där underbara "första gången" känsla. Första tanden som lillasyster drog ut med hjälp av ett snöre knutet till tanden respektive ett dörrhandtag och en snabb knyck som gjorde att det sa plopp. Första bilen. Första älgen som föll för det egna skottet. Första mjölkglaset efter en kväll ute på stan. Ni vet vad jag menar?

 

Just den känslan hade jag idag då jag fick motorstopp på grund av avsaknaden av bränsle. Mitt på riksåttan. Tur i oturen var att jag nästan var hemma och att det finns en bensinstation just där bilen gjorde ett sista försök att fortsätta färden så jag bestämde mig för att rulla in på denna bensinstation. Inga bilar ivägen så jag tänkte att detta går nog bra, men tydligen så går det varken att bromsa eller styra då bilen inte är på. Resultatet blev att jag just och just missade ett dike och ett träd och rullade vidare för att slutligen stanna mitt på parkeringen. Följaktligen gapskrattade jag en halvtimme före jag förmådde mig ringa en kompis och be om hjälp.

 

Frågan är om detta var en typisk "första gången" känsla, eller är det alltid såhär roligt att få kärringstopp? Om fallet är det sistnämnda gör jag gärna om det. Typ alla dagar.

 

Och det var den onsdagen.