johannacarina

Ni har sett den senaste tidens skriverier. Återigen är den här, den aldrig så länge vilande debatten om svenskans vara eller icke vara och förslaget att göra svenskan till minoritetsspråk. Ni har också sett uppsthcxrvhdelsen kring Mikko Sipolas uttalanden om reaktionen han fått då han valt att ge ut en skiva på finska och andvända sig av detta språk på en spelning.

 

Nog sagt om detta, språket har, är och kommer alltid vara ett ständigt återkommande mål för debatter, gsskiljaktigheter och onödig förspillan av energi.

 

Titta noga på de fyra sista orden: onödig förspillan av energi. Det är just det det handlar om, energi som går åt till något som snarare borde ses som en tillgång och möjlighet än ett problem. Jag är tacksam att jag nästan varje dag får möjligheten att tala finska, även om mitt modersmål är och alltid kommer att vara svenska (läs:närpesiska), eftersom det ger mig kunskap i ännu ett av världens alla underbara språk. Jag är säker på att det finns andra frågor och problem att lägga den energi som nu går åt till språkfrågan på. Helt säker. Tillexempel världsekonomin som inte direkt ser ut att må så bra.

 

Jag träffade för en tid sedan en individ som jag på grund av situationen blev tvungen att kommunicera med och eftersom jag inte visste om jag med framgång kunde andvända mig av både svenska och finska frågade jag vänligt vilket språk denna individ förstod. Svaret jag fick är något vi alla med nytta kan ta del av: Ei oo väliä, vi e ändå alla finnar!

 

(Missförstå mig rätt: Grunden är att alla skall få vård, service och så vidare på sitt eget modersmål och denna text handlar inte om denna grund!)