Reformerna i ett nötskal

http://svenska.yle.fi/artikel/2013/08/30/stora-ingrepp-i-vardagen-har-ar-reformerna-i-ett-notskal
 
Finlands ekonomi (liksom många andra länders) är inte den bästa och faktum är att någonting måste göras. Regeringen och deras arbetsgrupper har under de senaste dagarna försökt ta fram en reformationsplan som skall rädda vår ekonomi och sent i går kväll offentliggjordes planerna.
 
Om man i ett vanligt hushåll märker att pengarna inte räcker till så sparar man. Man förändrar sina utgifter och skär kanske bort det man minst behöver. I ett sådant läge som Finland nu befinner sig i anser jag att varje medborgare måste förstå att vi kanske inte kan få allt det vi fått hittills.
 
Som ung och nästan nyutexaminerad är det kanske enklast för mig att ta ställning till studiestödet och de förändringar i läroplikt, de ungas plats på arbetsmarknaden och så vidare som finns med på listan. Vad gäller studiestödet kan jag mycket väl acceptera att studiestödstiden förortas men att summan som utbetalas varje månad höjs för att få ut de studerande på arbetsmarknaden snabbare. Det jag frågar mig är dock huruvida detta är upp till den studerande eller själva läroinrättningen? Om studierna är planerade för låt oss säga 3,5 år kanske det inte är möjligt att slutföra dem på 2 år av den enkla orsaken att kurser krockar och gör det omöjligt för den studerande att närvara när så krävs.
 
Sedan undrar jag också om inte en höjning av gränsen för vad en studerande får tjäna utan att förlora rätten till studiestödet vore på sin plats? Studiestödet (och bostadstillägget..) är egentligen den enda "säkra" inkomstkällan en studerande har och utgör en trygghet för den studerande. De gånger det ges möjlighet att arbeta borde ses som en positiv sak (den studerande får ut en fot i arbetslivet = regeringens mål, staten får skatt osv) och den studerande borde inte bestraffas. (Samma sak gäller även de arbetslösa och deras möjligheter att göra kortare "arbeten" men ändå ha rätt att lyfta stöd. Något som fanns med i regeringens plan.)
 
Det är viktigt att få ut de unga i arbetslivet, det är viktigt att de "inte lämnar hemma" både av ekonomiska skäl och för den ungas egna välbefinnande.

Perus manantai

 
 
För allra första gången i mitt liv började jag inte skolan med de andra barnen idag, utan jag fortsatte heltenkelt jobba. Hur det känns? Exakt likadant som igår!
 
Efter jobbet gjorde jag en för mitt hushåll ekonomiskt hållbar insats genom att köpa upp allt rebaterat kött med snart utgående datum i en stor affär och fryste in "slätt" ( närpesiska). Om man tänker efter var det även ekonomiskt hållbart för samhället eftersom man nu slapp kasta och låta köttet gå till spillo.
 
Väl hemma gjorde jag en broilersallad på kött som grillats iaffären = god, nyttig och alternativ snabbmat som går lika fort att tillreda som att vänta på en hamburgare.
 
Och nu är krafterna laddade för att köra igång den politiska höstterminen även i Närpes med ett jättespännande och väldigt viktigt seminarium om kommunreformen. Come on!

Hotell eller julafton?

I vår stad renoveras centrum och man bygger ett kulturhus/hotell/restaurang/utrymme för företagare. Hela projektet andas modernitet och framåtanda.
 
Modernitet var ordet ja. Denna modernitet krashar dock nästan genast när krögaren häromveckan gick ut med hotellets namn: Hotel Red and Green.
 
Jag kommer osökt att tänka på julafton: gröna granar, mistlar och pynt. Röda tomtar, julgranskulor och rödbetssallad (ja, jag förknippar rödbetssallad med julen). Sedan tänker jag på the Muppets julskiva från 2006, A Red and Green Christmas (ja, jag lyssnar på sådant.) Jag tänker också på gamla neonskyltar och färgblindhet. Och på de röda och gröna husen i spelet Monopol, först bygger man små gröna stugor för att sedan etablera ett rött hotell. Sedan tänker jag på den äldre befolknigen som kanske inte anser två färger stavade på ett annat språk kännetecknar Närpes (och kanske inte heller den yngre). Vad jag ville komma till är att namnet Hotel Red and Green inte alls får mig att associera till ett modernt hotell anno 2014 beläget i den beträfligt underbara staden Närpes. Och eftersom jag ju på förhand vet att det är ett hotell som avses undrar jag vilka paralleller andra drar då de hör namnet men inte har samma bakgrundsinformation som mig.
 
Kulturhuset är ju något som har planerats förr och önskats i många år och är också något som vi alla ska ta del av framöver och därför borde vårt inflytande spela roll. Faktum är att vi kommer att få ett nytt kulturhus och ett nytt hotell och en ny restaurang, det förtäljer gropen som nu finns i centrum. Men vi borde kanske hjälpa drivkrafterna bakom det hela med namnförslag: Närpes Stadshotell (som många redan nämnt), är enligt mig redan bättre. Vad föreslår du? Jag är säker på att moderna och lämpliga förslag från oss närpesbor tas emot med tacksamhet, vad är inte bättre än lite hjälp från lokala förmågor som känner vår stad? 
 

Finnar är vi allihopa

Ni har sett den senaste tidens skriverier. Återigen är den här, den aldrig så länge vilande debatten om svenskans vara eller icke vara och förslaget att göra svenskan till minoritetsspråk. Ni har också sett uppsthcxrvhdelsen kring Mikko Sipolas uttalanden om reaktionen han fått då han valt att ge ut en skiva på finska och andvända sig av detta språk på en spelning.
 
Nog sagt om detta, språket har, är och kommer alltid vara ett ständigt återkommande mål för debatter, gsskiljaktigheter och onödig förspillan av energi.
 
Titta noga på de fyra sista orden: onödig förspillan av energi. Det är just det det handlar om, energi som går åt till något som snarare borde ses som en tillgång och möjlighet än ett problem. Jag är tacksam att jag nästan varje dag får möjligheten att tala finska, även om mitt modersmål är och alltid kommer att vara svenska (läs:närpesiska), eftersom det ger mig kunskap i ännu ett av världens alla underbara språk. Jag är säker på att det finns andra frågor och problem att lägga den energi som nu går åt till språkfrågan på. Helt säker. Tillexempel världsekonomin som inte direkt ser ut att må så bra.
 
Jag träffade för en tid sedan en individ som jag på grund av situationen blev tvungen att kommunicera med och eftersom jag inte visste om jag med framgång kunde andvända mig av både svenska och finska frågade jag vänligt vilket språk denna individ förstod. Svaret jag fick är något vi alla med nytta kan ta del av: Ei oo väliä, vi e ändå alla finnar!
 
(Missförstå mig rätt: Grunden är att alla skall få vård, service och så vidare på sitt eget modersmål och denna text handlar inte om denna grund!)
 
 

Novia och Arcada, dom är goda vänner

Fast i verkligheten är dom kanske inte det. 
 
Som ung finlandssvensk och som (snart utexaminerad) studerande i yrkeshögskolan Novia kan jag inte annat än känna mig tvungen att ha en åsikt eller åtminstone en tanke om fusionen mellan Novia och Arcada. Nu är jag dock kanske inte den person som är mest insatt i den här frågan, men jag har läst diverse uttalanden, deltagit i disskusionen och tagit reda på en del själv. (Ni får ursäkta mig för felagtigheter i denna text.)
 
Själv ser jag inte orsaken till att Novia och Arcada skulle vara tvungna att gå samman i detta läge, varken ekonomiskt eller i övrigt. Som jag ser det är Arcada en skola i södra Finland (huvudstadsregionen) och Novia en skola som fungerar i Österbotten. (Jag vet att Åbo huseras av dem båda, men för att komma vidare till följande argument framhåller jag områdena på detta sätt.) Dessa två regioner kräver olika saker av de nyligen utexaminerade arbetstagarna och givarna, något som säkerligen tillgodoses av de båda yrkeshögskolorna på sina håll. Vid en fusion skulle, enligt min mening, denna närhet till arbetslivet, regionen och företagen inte fungera lika tillfredställande, speciellt inte om ledningen/rektorsämbetet koncentreras till den ena regionen. Sedan tror jag även att två svenska yrkeshögskolor ger kvalitet, valmöjlighet och utveckling i större mån än en yrkeshögskola.
 
Men om parterna ändå anser att en fusionen är ett absolut måste skall väl inte jag vara en bromskloss. (Även om lilla jag knappast bromsar det stora maskineriet speciellt mycket.) Om en fusion är ett faktum borde vi på bästa sätt tillgodose våra behov (i båda/alla regionerna) och föra fram det vi anser vara vettiga krav vid sammanslagningen.
 
Vad det nu delvis står och stampar på är frågan om rektorsämbetet och dess placering; skall rektorn sitta i Helsingfors-området eller Österbotten? Som tidigare nämnt anser jag att en av regionerna faller i skugga beroende på var rektorsämbetet placeras och jag förstår att det känns svårt att komma med ett svar i den frågan men om man skall komma vidare krävs en lösning. Personligen tycker jag att man kunde ha två rektorer, en i Österbotten och en i södra Finland, för att tillgodose båda regionerna. (Nu räknar jag Åbo till södra Finland.) Dock borde jag nu påpeka att jag inte har så stor erfarenhet av sådana här frågor; det kanske inte alls går att ha två rektorer för en skolan. 
 
Påpekar ännu en gång; Jag förespråkar fortsam verksamhet som tidigare i nuläget och ingen fusion. (Om inte någon kan säga mig varför en fusion vore absolutnödvändig.)

Pälsnäringen och kokande hundar

Ursäkta redan nu rubriken, eller egentligen vet jag inte riktigt varför jag ursäktar den eftersom det är just detta följande inlägg kommer att handla om; pälsnäringen och hundar som kokas i syftet att äta. Det blir värre.
 
Jag fick för någon vecka sedan ett mail från en ivrig djurrättsaktivist, eller vi kan kalla det en person som står för djurens rättigheter. I och för sig borde även jag räknas till den här gruppen eftersom jag också vill stå för djurens rättigheter och tar avstånd från djurmisshandel och så vidare. Jag kan dock tänka mig att denna människa kan räknas till gruppen radikal och jag skall nu berätta varför; Jag vet inte vem denna människa är. Det första mailet jag fick innehöll i stort bara en fråga om hur jag kan bo med en mördare (alltså en pälsfarmare). Skrattretande tänkte jag, och svarade att även jag brukar tillbringa tid i farmen. Då fick jag svaret att även jag var en mördare. Okej, jag tänker inte bry mig.
 
MEN om vi lever i en värld där kvinnor och män inte är jämlika, där människor och människor inte är jämlika borde vi kanske i första hand motverka detta istället för att kalla pälsfarmare och deras sambor mördare. Jag menar mord är något som begås på en annan människa, en jämlik. Och djuren är inte jämlika med oss människor. (Nu är det väl bäst att jag påpekar att alla djur har rättigheter och att jag tar avstånd från sådant som djurmisshandel och så vidare. Fast någon kommer ändå att tolka denna sista mening på fel sätt.)
 
Sedan har jag många argument till varför pälsnäringen INTE borde förbjudas i Finland, men jag tänker inte lista dem här och nu. Dock såg jag en video och några bilder här om dagen. På hundar som kokas, som mat, i Kina. Som kokas levande. (Nu gråter jag eftersom bara tanken på detta är avskyvärd och eftersom jag själv har två hundar här hemma och därför behöver jag väl inte beskriva detta mera ingående.) Mitt budskap till alla djurrättaktivister som i framtiden vill kalla mig mördare är; sätt tid och energi på någonting annat. För jag kan lova er att djuren i våra finländska farmer inte lider, dock kan jag också lova er att djur i andra länder lider och behöver er hjälp.

Välmående unga är en långsiktig lösning

För en tid sedan gick Allianssi ut med att allt fler unga mår dåligt. Samtidigt som arbetsmarknaden kräver nya driftiga personer pensioneras i medeltal fyra unga dagligen. Detta är uppenbarligen matematik som inte går ihop, matematik som ger ett negativt resultat. Jag ogillar att tänka i ekonomiska tankegångar när det gäller frågor om välmående, för mig är välmående så mycket mera värt än pengar, men det är inte svårt för någon att förstå vad dessa pensioneringar innebär för framtiden. Arbetskraften åldras och nya arbetstagare behövs inom de närmaste åren, något som inte kommer att finnas tillgängligt just på grund av det tidigare nämnda. Det är vi unga som skall betala de pensioner som dagens arbetskraft sedan har rätt till, det är vi som i framtiden skall arbeta och skapa arbetsplatser, därför är det på långsikt inte hållbart att fyra unga pensioneras dagligen. Välmående unga är en långsiktig lösning och en långsiktig lösning är det vi behöver i dagens svåra ekonomiska frågor.

Ung, utbränd och utskrattad

Läs detta: http://linnjung.com/2012/09/28/utbrand-pa-grund-av-studier/ Eller kanske inte själva inlägget utan snarare kommentarerna.
 
Läst färdigt? Då hoppas jag du är lika förargad över en del av kommentarerna som jag är. En ny undersökning visar, som bekant, att allt fler unga pensioneras dagligen på grund av psykisk ohälsa. Dessa resultat är givetvis orskak till många diskussioner och borde vara ett direkt alarmerande resultat. Något som är ganska tydligt är att varken samhället eller arbetskraften har råd/resurser för dessa pensioneringar. Något måste alltså göras för att ändra tränden och främja de ungas hälsa och välbefinnande.
 
Tillbaka till poängen med det här inlägget; kommentarerna. Det är skrämmande att det finns personer med de här åsikterna. Det är skrämmande att folk tror att "utbrändhet är en modefluga", för att inte tala om åsikterna att de studerande arbetar för att supa, köpa märkeskläder och resa samt att vi använder studiestödet till det tidigare nämnda. Jag kan ärligt talat inte förstå detta överhuvudtaget, jag är chockad. Om detta är åsikter av riktiga människor, borde dessa människor fundera på varför en undersökning visar att alltfler unga inte har råd att leva och till och med pensioneras på grund av psykisk ohälsa. Dessutom tror jag att utbrändhet också kan kopplas ihop med den krassa ekonomi de flesta studerande lever med.
 
Vi måste självklart arbeta för att klara våra boenden och räkningar, för att ha kläder på kroppen och kunna äta. Vi skall vara aktiva och glada, representera oss själva inför framtiden. Vi skall sköta ett hushåll, koka mat, städa, diska och tvätta kläder. Vi förväntas alltså, precis som alla andra, arbeta för våra inkomster och betala för våra utgifter, ha ett fungerande hushåll och representera den unga eliten.
 
Men vänta, glömde jag inte något nu? Just det, vi är ju studerande! Vi skall även sitta i föreläsningssalen ett trettiotal timmar i veckan, praktisera och när allt det andra är gjort göra skolarbeten de sista timmarna som är kvar av dygnet.
 
Och tyvärr är det så, att det är viktigare att ha än säng att sova i än att ha bra betyg i de kurser man åtagit sig att läsa och följaktligen arbetar man hellre än att satsa på studierna. Detta i sin tur leder till stress. Stress över dåliga betyg, stress över obetalda räkningar, stress över att man inte har tid över till umgänge med sina vänner, stress över att man inte är den där lyckliga personen som en ung människa borde vara.
 
Och till alla som tror att studiestödet (+bostadsstödet) räcker och blir över till Ollis-tisdagar och UGGs: Ni kan gärna få se min budget.
 
Med vänliga hälsningar
En studerande som lidit av sömnbrist på grund av att dygnet har för få timmar och räkningspåminnelser på grund av att studiestödet faktist inte räcker till allt
 
 

"Jag är så missnöjd med politiken att jag tror jag hoppar av. Fel metod, du skall hoppa på istället."

Häromdagen träffade jag en människa som gärna ville diskutera låt oss säga politik, framtiden och mina åsikter. Denna människa konstaterar slutligen att jag inte borde ställa upp i något som kallas kommunalval för jag är ingen politiker, jag kan inte ”svänga mina ord” som en politiker och jag har ingen auktoritet. Till alla dessa människor vill jag bara säga: Politiker är inget man läser sig till och blir, politiker är något man är om man tänker på sin framtid. Politiken avgör hur vi skall leva de närmaste (2, 5, 10, 20, 30?) åren så varför skall inte jag få avgöra hur jag skall leva?

 

Det är vi unga som skall leva med de beslut som fattas och därför bör vi också ha del i dessa beslut. Framtiden är vår - låt oss avgöra den!