johannacarina

 

Finlands ekonomi (liksom många andra länders) är inte den bästa och faktum är att någonting måste göras. Regeringen och deras arbetsgrupper har under de senaste dagarna försökt ta fram en reformationsplan som skall rädda vår ekonomi och sent i går kväll offentliggjordes planerna.

 

Om man i ett vanligt hushåll märker att pengarna inte räcker till så sparar man. Man förändrar sina utgifter och skär kanske bort det man minst behöver. I ett sådant läge som Finland nu befinner sig i anser jag att varje medborgare måste förstå att vi kanske inte kan få allt det vi fått hittills.

 

Som ung och nästan nyutexaminerad är det kanske enklast för mig att ta ställning till studiestödet och de förändringar i läroplikt, de ungas plats på arbetsmarknaden och så vidare som finns med på listan. Vad gäller studiestödet kan jag mycket väl acceptera att studiestödstiden förortas men att summan som utbetalas varje månad höjs för att få ut de studerande på arbetsmarknaden snabbare. Det jag frågar mig är dock huruvida detta är upp till den studerande eller själva läroinrättningen? Om studierna är planerade för låt oss säga 3,5 år kanske det inte är möjligt att slutföra dem på 2 år av den enkla orsaken att kurser krockar och gör det omöjligt för den studerande att närvara när så krävs.

 

Sedan undrar jag också om inte en höjning av gränsen för vad en studerande får tjäna utan att förlora rätten till studiestödet vore på sin plats? Studiestödet (och bostadstillägget..) är egentligen den enda "säkra" inkomstkällan en studerande har och utgör en trygghet för den studerande. De gånger det ges möjlighet att arbeta borde ses som en positiv sak (den studerande får ut en fot i arbetslivet = regeringens mål, staten får skatt osv) och den studerande borde inte bestraffas. (Samma sak gäller även de arbetslösa och deras möjligheter att göra kortare "arbeten" men ändå ha rätt att lyfta stöd. Något som fanns med i regeringens plan.)

 

Det är viktigt att få ut de unga i arbetslivet, det är viktigt att de "inte lämnar hemma" både av ekonomiska skäl och för den ungas egna välbefinnande.